Tomhet är den jordmån där skrivare möts, och ordens frön syns sällan till, för där kan en spirande dikt titta upp.
Oändlig tomhet, där ord skrivs och minnen sparas.
En skrivare fyller tomheten med ord, vilkas givna mening utmanar förnuftet och deras fängslande mening genomsyrar själen.
Musan är en dristig skämtare, skyll inte på turen, för tomheten fylls och töms av en skrivare med ord som lyfter anden.
Om denna konst finner gensvar i läsaren, tacksamhet är. Om denna konst mättar min hunger, belåten jag är.
Men,
Om denna konst aldrig läses kanske någon finner den i tomhetens sprickor, ekande, exploderande men återsamlade i den sista punkten.