Des livres, rien que des livres. Alignés sur les étagères. Empilés au sol.Entassés sur le moindre coin de table. Toutes les pièces en regorgent. A peine la place de circuler.C'est ici, dans cet appartement bourgeois du 16e arrondissement de Paris, que Pierre-Emmanuel Dauzat a installé son bureau. Ici qu'il travaille face à son ordinateur, douze à quatorze heures par jour, à lire, traduire et préfacer les livres des autres et à écrire les siens. Le soir, il n'a qu'à traverser la rue pour rentrer chez lui. "Ma vie sociale est réduite au minimum", reconnaît-il.
A bientôt 50 ans, Pierre-Emmanuel Dauzat est l'un des traducteurs français les plus demandés.[...]
Polyglotte ? Pierre-Emmanuel Dauzat balaie le qualificatif d'un revers de main. Il ne parle aucune des langues qu'il traduit. "Même en anglais, je suis incapable de dire deux mots, assure-t-il. A part le latin et le grec, je n'ai jamais appris aucune langue étrangère. La plupart de mes contrats, je les ai signés sans connaître le moins du monde la langue que j'allais traduire. Il suffit qu'un éditeur me convainque de l'intérêt d'un livre pour que j'accepte de relever le défi. Vous ne pouvez pas imaginer dans quel état de tension je suis quand je me mets à travailler sur un texte auquel je ne comprends rien..."[...]
Sa méthode est toujours la même : allergique aux grammaires, il préfère s'"immerger" dans des dictionnaires et des livres en édition bilingue. Généralement, il ne lit pas à l'avance l'ouvrage qu'il doit traduire : "C'est indispensable pour garder une forme de spontanéité dans la traduction." Seul principe, il commence par traduire la fin : "J'ai une telle angoisse de la mort que je préfère me débarrasser de la fin dès le début", explique-t-il. [...] Ce "besoin vital de (s')exiler dans la langue des autres", il dit l'éprouver depuis toujours. | Böcker, endast böcker överallt. Uppradade på hyllor. I högar på golvet. Staplade ovanpå varandra på varje liten yta på bordet. Alla rum är fyllda av dem. Man kan knappt röra sig. Det är här i denna borgerliga lägenheten i 16:e arrondissementet i Paris , som Pierre-Emmanuel Dauzat har inrättat sitt kontor. Det är här som han arbetar framför sin dator tolv till fjorton timmar om dagen med att läsa, översätta och skriva förord till andras böcker och att skriva sina egna. På kvällen går han bara tvärs över gatan för att komma hem till sig. "Mitt sociala liv är nästan obefintligt", erkänner han. Snart fyllda 50 år är Pierre-Emmanuel Dauzat en av Frankrikes mest efterfrågade översättare. Flerspråkig? Pierre-Emmanuel Dauzat viftar bort kvalifikationen med baksidan av handen. Han talar inget av de språk som han översätter. " Inte ens på engelska är jag kapabel till att säga två ord, försäkrar han. Utöver latin och grekiska har jag aldrig lärt mig något främmande språk. De flesta av mina kontrakt har jag skrivit under utan att ha den minsta kunskap i världen av det språk som jag skulle översätta. Det räcker med att ett förlag övertalar mig om att en bok är intressant för att jag ska anta utmaningen.Ni kan inte föreställa er i vilket pressat tillstånd som jag befinner mig när jag börjar arbeta med en text som jag inte förstår ett dugg av... "(...) Hans metod är alltid densamma: allergisk mot grammatik, föredrar han att fördjupa sig i uppslagsverk och tvåspråkiga utgåvor. Han brukar inte i förväg läsa boken som han ska översätta: "det är oundvikligt för att behålla någon slags spontanitet i översättningen. " Den enda principen är att han börjar från slutet: " Jag har en sådan dödsångest att jag föredrar att göra mig av med slutet redan från början", förklarar han. (...) Detta starka behov att bli landsförvisad i någon annans språk", är något som jag alltid har haft inom mig. |