Des livres, rien que des livres. Alignés sur les étagères. Empilés au sol.Entassés sur le moindre coin de table. Toutes les pièces en regorgent. A peine la place de circuler.C'est ici, dans cet appartement bourgeois du 16e arrondissement de Paris, que Pierre-Emmanuel Dauzat a installé son bureau. Ici qu'il travaille face à son ordinateur, douze à quatorze heures par jour, à lire, traduire et préfacer les livres des autres et à écrire les siens. Le soir, il n'a qu'à traverser la rue pour rentrer chez lui. "Ma vie sociale est réduite au minimum", reconnaît-il.
A bientôt 50 ans, Pierre-Emmanuel Dauzat est l'un des traducteurs français les plus demandés.[...]
Polyglotte ? Pierre-Emmanuel Dauzat balaie le qualificatif d'un revers de main. Il ne parle aucune des langues qu'il traduit. "Même en anglais, je suis incapable de dire deux mots, assure-t-il. A part le latin et le grec, je n'ai jamais appris aucune langue étrangère. La plupart de mes contrats, je les ai signés sans connaître le moins du monde la langue que j'allais traduire. Il suffit qu'un éditeur me convainque de l'intérêt d'un livre pour que j'accepte de relever le défi. Vous ne pouvez pas imaginer dans quel état de tension je suis quand je me mets à travailler sur un texte auquel je ne comprends rien..."[...]
Sa méthode est toujours la même : allergique aux grammaires, il préfère s'"immerger" dans des dictionnaires et des livres en édition bilingue. Généralement, il ne lit pas à l'avance l'ouvrage qu'il doit traduire : "C'est indispensable pour garder une forme de spontanéité dans la traduction." Seul principe, il commence par traduire la fin : "J'ai une telle angoisse de la mort que je préfère me débarrasser de la fin dès le début", explique-t-il. [...] Ce "besoin vital de (s')exiler dans la langue des autres", il dit l'éprouver depuis toujours. | Böcker, bara böcker. Uppradade på hyllorna. Travade på golvet. Staplade på minsta bordshörna. Alla rum svämmar över av böcker. Det finns knappt plats för att ta sig fram. Det är här, i denna bättre våning i 16 arrondissementet i Paris, som Pierre-Emmanuel Dauzat har sitt kontor. Här arbetar han framför sin dator tolv till fjorton timmar om dagen med att läsa, översätta och skriva förord till andra böcker och att skriva sina egna. På kvällen behöver han bara gå över gatan för att komma hem. - Mitt sociala liv är förminskat till ett minimum, tillstår han. Pierre-Emmanuel Dauzat som snart fyller 50 år är en av de mest efterfrågade franska översättarna.[...] Polyglott? Pierre-Emmanuel Dauzat viftar med en handrörelse undan den beteckningen. Han talar inget av de språk han översätter. -Jag är till och med inkapabel att säga två ord på engelska, påstår han. Bortsett från latin och grekiska har jag aldrig lärt mig något främmande språk. Jag har skrivit på de flesta av mina avtal utan att kunna det minsta av språket som jag ska översätta från. Det räcker med att en förläggare övertygar mig om det intressanta med en viss bok för att jag ska anta utmaningen. Du kan inte ana vilket spänningsläge jag är i när jag sätter igång med att arbeta med en text som jag inte förstår något av ….[…] Han använder alltid samma metod. Eftersom han är allergisk mot grammatikböcker föredrar han att låta sig ”översköljas” av ordböcker och tvåspråkiga böcker. För det mesta läser han inte i förväg verket som han ska översätta. -Det är absolut nödvändigt för att kunna få någon slags spontanitet i översättningen, säger han. Hans enda regel är att börja översätta slutet. - Jag har en sådan dödsskräck att jag föredrar att bli av med slutet redan i början, förklarar han. […] Han säger att han alltid känt detta grundläggande behov - att försvinna in i andras språk. |