Des livres, rien que des livres. Alignés sur les étagères. Empilés au sol.Entassés sur le moindre coin de table. Toutes les pièces en regorgent. A peine la place de circuler.C'est ici, dans cet appartement bourgeois du 16e arrondissement de Paris, que Pierre-Emmanuel Dauzat a installé son bureau. Ici qu'il travaille face à son ordinateur, douze à quatorze heures par jour, à lire, traduire et préfacer les livres des autres et à écrire les siens. Le soir, il n'a qu'à traverser la rue pour rentrer chez lui. "Ma vie sociale est réduite au minimum", reconnaît-il.
A bientôt 50 ans, Pierre-Emmanuel Dauzat est l'un des traducteurs français les plus demandés.[...]
Polyglotte ? Pierre-Emmanuel Dauzat balaie le qualificatif d'un revers de main. Il ne parle aucune des langues qu'il traduit. "Même en anglais, je suis incapable de dire deux mots, assure-t-il. A part le latin et le grec, je n'ai jamais appris aucune langue étrangère. La plupart de mes contrats, je les ai signés sans connaître le moins du monde la langue que j'allais traduire. Il suffit qu'un éditeur me convainque de l'intérêt d'un livre pour que j'accepte de relever le défi. Vous ne pouvez pas imaginer dans quel état de tension je suis quand je me mets à travailler sur un texte auquel je ne comprends rien..."[...]
Sa méthode est toujours la même : allergique aux grammaires, il préfère s'"immerger" dans des dictionnaires et des livres en édition bilingue. Généralement, il ne lit pas à l'avance l'ouvrage qu'il doit traduire : "C'est indispensable pour garder une forme de spontanéité dans la traduction." Seul principe, il commence par traduire la fin : "J'ai une telle angoisse de la mort que je préfère me débarrasser de la fin dès le début", explique-t-il. [...] Ce "besoin vital de (s')exiler dans la langue des autres", il dit l'éprouver depuis toujours. | Böcker, ingent annat än böcker. Uppradade på hyllorna. Staplade på golvet. Staplade vid varje bordshörn. Varje rum svämmar över av dem. Knappt tillräckligt med utrymme för att röra sig. Det är här, i denna borgerliga lägenhet i Paris 16:e arrondissement, där Pierre-Emmanuel Dauzat har inrättat sitt kontor. Det är här han jobbar mitt emot sin dator, tolv till fjorton timmar om dagen, läser, översätter och skriver förord till andras böcker och skriver sina egna. På kvällen behöver han bara gå över gatan för att åka hem. "Mitt sociala liv är reducerat till ett minimum", medger han. Med sina nästan 50 år är Pierre-Emmanuel Dauzat en av de mest eftertraktade franska översättarna.[...] Flerspråkig? Pierre-Emmanuel Dauzat avfärdar denna beskrivning med en vinkande hand. Han talar inte något av de språk han översätter. "Även på engelska kan jag inte säga två ord", försäkrar han. "Förutom latin och grekiska har jag aldrig lärt mig ett främmande språk. De flesta av mina kontrakt skrev jag på utan att veta det minsta om språket jag skulle översätta. Det räcker för ett förlag att övertyga mig om intresset av en bok för mig att anta utmaningen. Du kan inte föreställa dig vilket tillstånd av spänning jag befinner mig i när jag börjar arbeta med en text jag inte förstår..."[...] Hans metod är alltid densamma: han är allergisk mot grammatik och föredrar att "fördjupa" sig i ordböcker och tvåspråkiga böcker. Vanligtvis läser han inte boken han måste översätta i förväg: "Det är viktigt att behålla en känsla av spontanitet i översättningen." Hans enda princip är att börja med att översätta slutet: "Jag har en sådan dödsångest att jag föredrar att bli av med slutet från början", förklarar han. [...] Han säger att han alltid har känt detta "vitala behov av att exilera sig själv i andras språk". |